Viktor Andersson höll ett tungt öga på Erik Lundström så väl att den unge mannen knappt märkte det. Viktor hade ju lagt ner decennier i myndighetsvärlden; han var en veteran, en riktig proffs! Än så länge hade han inte hittat någon vinkel, Erik hade ingen att bjuda hem till sin lägenhet. Ingenting misstänkt hände. Men Viktor visste att man inte kan lura en gammal räv snart skulle Erik snubbla. Intuitionen gick inte att förråda.
Det här betydde mycket för Viktor, för det rörde honom själv och hans familj. Hur lycklig hade han varit när hans dotter Majken var liten! När hon föddes blev Viktor först besviken över att det inte var en pojke utan en flicka. Han döljde sin kärlek, men i hjärtat kliade en gnagning en flicka!
“Någon har ju fött en dotter när man hade hoppats på en son!” tänkte han. “Vem ska jag kunna prata med som man, när livet blir tungt? Vem ska lära mig vad som är rätt?”
Sedan, så sent i livet, gifte han sig. Hans krävande jobb lämnade lite tid för kvinnor; hans långa skiftade dagar gav inte mycket utrymme för romantik. Men så träffade han Lova Bergström en kvinna som redan var i fyrtioårsåldern, så drömmen om en egen son hade redan svalnat.
Det som hände därefter var oväntat. Viktor märkte inte att den lilla dottern tog över hans hela värld. När Majken för första gången log mot sin pappa och grep hans näsa med sin lilla hand, kände han sig helt omtumlad.
En dag kom hon med osäkra steg in i vardagsrummet, andades hastigt och ropade: “Pappa, pappa!” Viktor ryckte upp henne i famnen, pressade henne mot bröstet. I det ögonblicket förstod han att hans liv nu kretsade kring hennes lycka. Hans lilla stjärna, hans prinsessa han skulle aldrig låta någon såra henne!
Majken skrattade: “Viktor, du skämmer bort oss!” Viktor köpte presenter till sina älskade flickor, och när han såg deras glittrande ögon fylldes han av sann glädje.
Hur hade hon vuxit så snabbt? För inte så länge sedan höll hon hårt i hans stora hand när han gick med henne till förskolan. Hon kastade en blick uppåt mot honom och utbrast: “Pappa, du är så stor! Ska du köpa en björn till mig?” Hon såg på honom med sådan beundran att han kände sig nästan gudomlig. Nu var hon klar med gymnasiet, gick på distansutbildning och hade börjat arbeta. Hon bestämde själv över sin uppfostran och sade:
“Pappa, jag är redo att stå på egna ben. På jobbet får jag erfarenhet direkt, så varför slösa tid?” Viktor svällde av stolthet över sin kloka Majken.
Plötsligt bakade Lova en paj, och hennes ögon glimmade som en gömd skatt. Viktor funderade på om hans tjejer kanske ville köpa något åt honom, men nej det var något helt annat. Majken hade precis fyllt tjugo år.
“Pappa,” sa hon med ett leende, viftade med en osynlig damm som om den var ett tecken. “Jag vill presentera dig för någon, men håll dig lugn. Erik är väldigt snäll, vi planerar att lämna in en ansökan. Jag har bjudit in Erik på te idag. Åh, här ringer han!”
Lova steg först fram, öppnade dörren och hälsade: “God kväll, kom in! Jag är Lova, ert efternamn är Bergström. Detta är min man, Viktor Andersson.” Viktor nickade, skakade hand med Erik, men kände en torrhet i halsen.
Det här var mannen som skulle ta hans dotter, Majken, ur hans hem! En främling som skulle ta hans enda flicka!
En annan röst i hans huvud förnuftets röst viskade: “Vad vill du egentligen? Vill du inte ditt barns lycka? Denne kille är bra, stark och pålitlig, men vill du att hon ska leva hela sitt liv med bara en far?” Men Viktor ville inte lyssna på förnuftet. Han bestämde genast att Erik inte var värdig Majken. En plan växte i hans sinne han skulle testa pojken, han skulle skydda sin dotter.
Efter veckor av hemliga spaningar satt Viktor i sin tjänstebil framför Eriks hus. På kvällarna, med ursäkt om arbete, följde han Erik när han körde Majken hem, höll sig i skuggorna och observerade varje rörelse.
Till slut såg han en ung kvinna gå fram till Eriks trappa med en liten flicka i famnen. Viktor kastade sig in, grep väskan ur hennes händer och tog flickan i famn. De försvann in i lägenheten. Viktor förstod då att Erik inte var den han hade målat upp i sitt huvud. Faktum var att den unge mannen påminde honom om sin egen ungdom öppen, enkel, kanske för ung för sitt ansvar. Kanske hade Viktor låtit sin professionella misstänksamhet gå för långt.
Majken mötte sin far med glädje: “Pappa, om en vecka gifter vi oss! Vi har bokat ett café med Erik. Jag är så lycklig.”
Viktor stirrade på sin dotter och kände hur skammen trängde sig på. Han hade spionerat på hennes blivande make. Plötsligt fortsatte Majken:
“Pappa, Eriks föräldrar kommer imorgon på kvällen för att hälsa på. De ska bo hos honom över natten. Ikväll kommer också hans syster med dotter, Natalie, från en annan stad. Hennes man är på tjänsteresa men kommer senare.”
På bröllopsdagen dansade Viktor med Lova som om de vore unga igen. Han insåg att det var nog att sluta misstänka, att blanda arbete med privatliv var meningslöst.
Ett år senare födde Majken ett barn en pojke som de kallade Sigge. Den nyblivna farfadern brast i tårar. Drömmar blev sanna. Nu hade Viktor någon att prata med som man, och sonen till Erik visade sig vara en utomordentlig unge.
Sigge växte, skrek, började tala innan han ens hunnit gå ett steg. Livet fylldes av glädje! Vad Viktor hade gjort med sin misstänksamhet höll han för sig själv vissa hemligheter är bäst att vårda inom familjen.
