Uncategorized – Page 57 – Intigue Life

«Mamma, skriv under og fraflytt hytta – den er nå min». Datteren visste ikke at jeg allerede i to måneder ikke har vært moren hennes på papiret.

—Mamma, hvorfor står du bare der? Skriv under her og her — og frigjør hytta før søndag. Den er min nå.

«Mamma, skriv under og fraflytt hytta – den er nå min». Datteren visste ikke at jeg allerede i to måneder har sluttet å være moren hennes på papiret.

—Mamma, hva står du der for? Skriv under her og her — så er hytta ledig til søndag. Den er min nå.

“Mamma, skriv under och lämna stugan – det här är nu mitt.” Dottern visste inte att jag redan i två månader inte var hennes mor på pappret.

— Mamma, vad står du där för? Skriv här och här — och lämna sommarstugan senast söndag. Nu är den min.

– Jeg orker ikke lenger bo med en pensjonistkone, – uttalte 55-åringen. Året etter ga hans nye kone ham en «pensjonsreform».

– Jeg kan ikke lenger bo med en pensjonist. Han sa det, ikke til meg, men ned i tallerkenen med kotelettene.

– Jeg kan ikke leve med en pensjonist lenger, – erklærte den 55 år gamle mannen. Ett år senere ga hans nye kone ham en «pensjonsreform».

– Jeg kan ikke lenger bo sammen med en pensjonist. Han sa det uten å se på meg, men ned i tallerkenen

– Jag orkar inte längre leva med en pensionär, – sa 55-årige Sven. Ett år senare gav hans nya fru honom en “pensionsreform”.

– Jag kan inte leva med en pensionär längre. Han sa det utan att se på mig – blicken var fäst vid tallriken

— Bo her i en måned, jeg er ikke et dyr, — sa mannen idet han forlot meg for en annen. Tre år senere tok han frem en ring med skjelvende hender.

Kofferten sto allerede ved døren, og på komfyren kokte lapskausen fortsatt. Med flatbrød. Slik han likte det.

— Bo här en månad, jag är inget monster, — kastade mannen när han gick till en annan. Efter 3 år tog han med darrande händer fram ringen.

Resväskan stod redan vid dörren, och på spisen puttrade fortfarande ärtsoppan. Med pannkakor.

— Bo her i en måned, jeg er ikke et monster, — sa mannen og dro til en annen. Etter 3 år tok han frem en ring med skjelvende hender.

Kofferten sto allerede ved døra, og på komfyren putret det fortsatt lapskaus. Med flatbrød.

– Hvem vil ha deg når du er 43? lo mannen og kastet kona ut på gaten, uten å vite hvis dører han skulle banke på tre år senere.

– Hvis du går over den døren nå, finnes det ingen vei tilbake. Jeg sperrer alle kortene, – stemmen til