Jag måste erkänna, jag bär på en besvikelse mot min mamma. När pappa lämnade oss för en annan kvinna valde hon stolt att gå därifrån. Hon kämpade inte för vår skull. Jag tyckte att eftersom han var otrogen borde hon ha krävt lägenheten och pengarna. Istället hamnade vi i en sunkig studentkorridor, där vi ibland fick be grannarna om potatis för att överhuvudtaget ha något att äta.
Mamma har alltid haft ett alldeles för mjukt hjärta. Hon gav alltid efter, försvarade aldrig sina egna intressen. Jag har aldrig kunnat förstå det. När jag var tolv år dog mormor och moster tog huset, men mamma protesterade inte ens, trots att vi var bostadslösa.
Därför lämnade jag glatt hemmet vid femton för att plugga på teknikum i en annan stad. Sedan läste jag vidare på universitetet och under andra året startade jag en datorverkstad med en klasskamrat. Vi hade tur som var först. Tio år senare har vi två verkstäder och tre butiker. Även om min fru och jag hyrde lägenhet, köpte jag en bostad till mamma först. Min älskade Majken blev fruktansvärt sårad.
– Hur kunde du? Din mamma hade ett helt liv på sig att spara till en lägenhet.
– Hon är inte sådan, hon kunde inte ens spara till skor.
– Är det verkligen vårt problem?
– Kanske inte, men hon är min mamma.
Illustrativt foto. Bilden är inte en dokumentär bekräftelse av beskriven situation.
Så småningom köpte vi en liten stuga. Vi fick två barn. Livet blev bra. Men jag hjälpte alltid min mamma. Jag fixade till och med ett bankkort åt henne som jag satte in 5 000 kronor på varje månad.
En dag märkte jag att pengarna försvann snabbt. Jag åkte till mamma och såg att hon nästan inte hade någon mat.
– Vart tog pengarna vägen? Vad har du lagt dem på?
– Du vet hur dyrt allt är nu. Mediciner, räkningar…
Om denna berättelse intresserar dig – sök efter fler rörande och verkliga historier via länken – https://t.me/+Wi4_EbzXw7Q5M2Zi
Jag trodde henne inte. Jag bestämde mig för att hålla koll. Nästa gång jag satte in pengar tog hon genast ut dem. Jag åkte hem till henne för att se vad hon köpt. Men kylskåpet var tomt igen.
– Mamma, vad köpte du?
– Son, du förstår, saken är den. Min systerson, Sven, har problem. Hans mamma är ledsen och ber om hjälp. Jag kan inte säga nej.
– Mamma, de utnyttjar dig! Sven själv berättade för mig att han bygger ett hus. Jag tänker inte sponsra honom medan du inte har mat på bordet.
Arg och frustrerad åkte jag hem och berättade allt för Majken. Hon föreslog:
– Du har gjort tillräckligt för din mamma. Ge henne inte en enda krona mer. Om hon behöver något – köp mat eller medicin och ta med det.
Nästa dag tog jag mammas kort ifrån henne. Hon blev sårad och sa att jag hade gott om pengar och att man inte kan neka sin familj. Men jag håller inte med.
Vad tror ni – gjorde jag rätt eller fel?
Fler intressanta livsberättelser finns här – https://t.me/+xOpeSMR55r5hZTIy
Läxan jag lärt mig: ibland måste man sätta gränser av kärlek, inte av brist på omsorg.
